Inrikes.

2018-03-11 17:20
Tonåringars upplevda lycka minskade plötsligt efter 2012 (året då majoriteten amerikaner ägde en smartphone). Bilder: Pixabay
Tonåringars upplevda lycka minskade plötsligt efter 2012 (året då majoriteten amerikaner ägde en smartphone).

Varför är vi så olyckliga?

Flera vetenskapliga studier visar att skärmtid leder till olycka, men att olycka inte leder till mer skärmtid. Utifrån denna forskning är rådet självklart: Stäng av telefonen eller surfplattan och gör något – nästan vad som helst – annat, skriver den amerikanska forskaren Jean Twenge

Alla vill ju bli lite lyckligare.

Problemet är att mycket av det som bestämmer lycka ligger utanför vår kontroll. Vissa är genetiskt predisponerade att se världen genom rosafärgade glasögon, medan andra har en allmänt negativ attityd. Dåliga saker händer, för en själv och i världen. Människor kan vara ovänliga, och jobb kan vara trista.

Men vi har viss kontroll över vad vi gör på vår fritid, och därför kan det löna sig att undersöka vilka fritidsaktiviteter som är kopplade till lycka, och vilka som inte är det.

I en nyligen genomförd enkät med en miljon amerikanska tonåringar frågade jag och mina medförfattare vad de gjorde på sin fritid och vilka aktiviteter som gav lyckokänsla, och vilka som inte gjorde det.

Vi ville ta reda på om förändrade fritidssysselsättningar kan vara en delförklaring till den häpnadsväckande minskningen av tonåringars lyckoupplevelse som skett sedan 2012 – och möjligen vuxnas minskande lyckokänsla sedan 2000.

En möjlig syndabock träder fram

I vår studie analyserade vi data från den nationella och representativa undersökning av 14-, 16- och 18-åringar som genomförts varje år sedan 1991.

Varje år tillfrågas tonåringarna hur de upplever sin allmänna lyckostatus och hur de tillbringar sin fritid. Vi fann att tonåringar som tillbringade tid med att träffa vänner, träna, sporta, delta i religiösa sammanhang, läsa och till och med läsa läxor var lyckligare än de som ägnade mer tid åt internet, dataspel, sociala medier, sms, videochat eller tv.

Med andra ord var varje aktivitet som inte involverade en skärm kopplad till mer glädje, och varje aktivitet som involverade en skärm gav mindre lycka. Skillnaden var stor: Sannolikheten för att tonåringar som tillbringade fler än fem timmar/dag online var olyckliga var dubbelt så stor än för dem som var uppkopplade mindre än en timme/dag.

Det kan givetvis vara så att olyckliga människor söker skärmaktiviteter. Ett växande antal studier visar emellertid att det största orsakssambandet går från skärmen till olycka, inte tvärtom.

Ett experiment där slumpmässigt utvalda personer inte fick använda Facebook under en vecka visade att dessa människor blev lyckligare, mindre ensamma och mindre deprimerade än de som hade fortsatt använda Facebook. En annan studie visar att unga vuxna som ombads sluta med Facebook i jobbet blev lyckligare än de som behöll sina konton. Därtill visar flera longitudinella studier att skärmtid leder till olycka, men att olycka inte leder till mer skärmtid.

Utifrån denna forskning är rådet självklart: Stäng av telefonen eller surfplattan och gör något – nästan vad som helst – annat.

Inte bara tonåringar

Sambandet mellan lycka och tidsanvändning är oroande, eftersom dagens tonåringar (döpta till ”iGen” i min bok med samma namn) tillbringar mer tid framför skärmar än någon tidigare generation. Tiden online fördubblades mellan 2006 och 2016, och 82 procent av alla amerikanska 18-åringar använder i dag sociala medier varje dag (51 procent 2008).

Alltså, tonåringars upplevda lycka minskade plötsligt efter 2012 (året då majoriteten amerikaner ägde en smartphone). Så gjorde även deras självkänsla och syn på livet, särskilt vad gällde umgänget med vänner, i vilken utsträckning de hade kul och livet som helhet. Detta minskande välbefinnande speglas i andra studier, som påvisar en markant ökning av mentala problem hos iGen – alltifrån depressiva symptom, svår depression och självskadebeteende till självmord. Speciellt jämförda med de optimistiska och nästan orubbligt positiva 90-talisterna är iGen avsevärt mindre självsäkra, och fler är deprimerade.

En liknande trend verkar förekomma hos vuxna. Jag och mina kolleger har funnit att 30-åringar och äldre är mindre lyckliga än för 15 år sedan, och att de har sex mindre ofta. Det kan finnas många orsaker till detta, men även vuxna tillbringar mer tid framför skärmar än tidigare. Det pekar på mindre ansikte mot ansikte-kontakt med andra, inklusive sin sexpartner. Konsekvens: mindre sex och mindre lycka.

Trots att både tonåringars och vuxnas välbefinnande sjönk under åren med hög arbetslöshet under den ekonomiska krisen (2008–2010), steg den inte efter 2012, då ekonomin gick stadigt uppåt. Istället fortsatte lyckan att minska då ekonomin förbättrades, vilket gör det osannolikt att konjunkturcykler bär skulden för den låga lyckokänslan efter 2012.

Ökad inkomst-ojämlikhet kan spela in, särskilt för vuxna. Men i så fall borde lyckan ha sjunkit kontinuerligt sedan 1980-talet, då löneklyftan började vidgas. Istället avtog lyckan omkring år 2000 för vuxna och runt år 2012 för tonåringar. Det kan förstås också vara så att oron över arbetsmarknad och lönegap nådde en brytpunkt i början av 2000-talet.

Något överraskande har vi funnit att tonåringar som aldrig använder digitala medier faktiskt är lite mindre lyckliga än de som använder digitala medier korta stunder (mindre än en timme/dag). Därefter faller lyckan stadigt ju fler timmar som används. Alltså är tonåringar som använder digitala medier sparsamt lyckligast.

Lösningen är alltså att inte spola tekniken helt och hållet utan att följa ett välbekant ordspråk: måttlighet varar längst. Använd mobilen till de coola saker den är bra på. Lägg den sedan åt sidan och gör något annat.

Du kanske blir lyckligare.

Jean Twenge, professor i psykologi, San Diego State University 

Översättning: Anton Borgström

Texten har tidigare publicerats på The Conversation.